Svampar

Rusokääpä Mölylässä. Kuva: Keijo Savola

En brandticka i Mölylä. Foto: Keijo Savola

Rötsvampar på träd

Tickor, skinn- och vissa taggsvampar är svampar som röter trämassa. I processen får de näringsämnen som de behöver för att kunna växa. När lämpliga näringsämnen tar slut försvinner rötsvamparna från stammen i fråga. Med lite tur har de dock hunnit sprida sina sporer till andra lämpliga rötträd i skogen.

Cirka 250 tickarter och 400 skinnsvampsarter har påträffats i Finland. Taggsvampar som rötar träd finns i över 70 arter.

Skapare av mångformighet

Tickor, skinn- och taggsvampar som rötar träd har en stor roll i naturens kretslopp. De är de enda organismerna som kan röta trämassa och frigöra näringsämnen i den till en form som även andra organismer kan utnyttja.

Ruttet trä erbjuder en livsmiljö för talrika olika insekter. Insekter är i sin tur föda för många andra djur, såsom fåglar. Av fåglarna brukar olika hackspettar och talltitan också hacka sina bohål i mjukt och ruttnande trä. Efter hackspettar används hålen av till exempel mesar.

Det har uppskattats att upp till en tredjedel av träden i en naturligt utvecklad skog är ruttnande eller döda. Många rötsvampar har specialiserat sig på vissa trädarter eller att använda en viss grad av röta så att efter att en art har rötat träet till en viss punkt ersätts den med en andra. Därmed bidrar det att man lämnar rötträd kvar i skogen naturens mångfald i hög grad.

I effektivt skötta ekonomiskogar gör man avverkningar innan träden hinner ruttna. Därför har många rötsvampar och även många andra arter i deras kölvatten blivit sällsynta eller hotade.

Hur kan jag skilja mellan ticka, skinn- och taggsvamp?

Rötsvamparna består av två delar. Inne i trädet lever ett spindelvävsliknande svampmycel som man inte kan se med blotta ögat. Oftast växer det en synlig fruktkropp på trädet först efter åratal av svampmycelliv.

Tickornas fruktkroppar är tydligt utskjutande från stammen. En och samma fruktkropp, som ofta kan bli stor, kan finnas kvar på stammen i åratal. På fruktkroppens nedre yta finns rör, på samma sätt som hos soppar. Skinnsvampar är släta och växer längs med trädet. Taggsvampar har i sin tur taggar på den nedre ytan.

I området kring Gammelstadsviken finns gamla skogar som i undersökningar har konstaterats vara särskild värdefulla, tickområden i klass I i Helsingfors.

Den gamla skogen på Stenudden

Nuori kantokääpä. Vanhemmiten punainen alue muuttuu tummanharmaaksi ja reuna puolestaan valkoisesta punaiseksi. Kuva: Taina Tervo

Nuori kantokääpä. Vanhemmiten punainen alue muuttuu tummanharmaaksi ja reuna puolestaan valkoisesta punaiseksi. Kuva: Taina Tervo

En ung stubbticka. I takt med att svampen blir äldre blir det röda området mörkgrått och kanten omvandlas från vit till röd. Foto: Taina Tervo

Den gamla skogen i norra delen av Stenudden har länge fått utvecklas så gott som i naturtillstånd och det har hunnit bildas mycket rötträ i området. På Stenudden har hittats svindlande 75 tick- och 108 skinn- och taggsvamparter även om områdets areal är bara 13 hektar. Antalet är bland de största som har hittats i områden av motsvarande storlek i Finland. Den gamla granskogen på Stenudden är en särskild viktig livsmiljö för tickor och skinnsvampar som lever på gran men även arter som växer på tall och lövträd trivs i området.

En speciell sällsynthet på Stenudden är den högst utrotningshotade nävertickan som har hittats på bara ett tiotal ställen i hela Finland. Näverticka växer på en stadig nedfallen gran på Stenudden. På Stenudden har också hittats ett flertal regionalt hotade arter och nära hotade arter samt upp till 43 indikatorarter eller biologiska indikatorer. Arternas mångfald är karakteristisk för en orörd skog där det också finns gammalt trä. Antalet indikatorarter på Stenudden är mycket stort.

Dessa krävande arter som trivs på gran tycks hålla på att sprida sig till Stenudden, eftersom över hälften av de hotade eller nära hotade arterna har hittats där först hösten 2011 eller senare.

Mölylä skog

I skogen i Mölylä har man undersökt tickor i sju timmar under en enda dag. Under den tiden lyckades man hitta 64 olika tickarter och fem andra indikatorarter av släktet aphyllophorales. Antalet arter är mycket stort när man tänker på hur kort undersökningstiden var och inom hur litet område de hittades, inom bara 13 hektar. Skogen i Mölylä är en viktig livsmiljö i synnerhet för tickor som trivs på gran men det finns även arter som trivs på ruttna lövträd.

Mölyläs specialitet är antrodia cretacea som växer på en stadig gran som rötas av klibbtickan. Utöver i Mölylä har denna art endast hittats på två andra ställen i Finland. I Mölylä har också påträffats fyra regionalt hotade tickarter och en nära hotad tickart.

Klibbalslunden på Borgnäset

Borgnäset är en havsstrandslund varav endast ett fåtal har bevarats i naturtillstånd. Även om Borgnäset omfattar under åtta hektar har där hittats 56 tickarter och 99 arter av skinn- eller taggsvampar. 30 av dessa är indikatorer för värdefulla lövskogar. Artrikedomen beror på att området har länge varit nästan ovårdad naturskog. Endast farliga träd har fällts och lämnats där för att ruttna. Området erbjuder en ypperlig livsmiljö för lövträdens rötsvampar.

På Borgnäset har man också hittat ett flertal hotade eller nära hotade arter av tick-, skinn- och taggsvampar.