Växtlighet

Ruovikkoa silmän kantamattomiin. Kuva: Taina Tervo

Vass nästan så långt som ögat kan nå. Foto: Taina Tervo

Från våtmarker till torrängar

Det har uppstått en ganska brokig mångfald av olika vegetationstyper kring Gammelstadsviken. På stränderna kan man vandra i gamla granskogar som för tankarna till sagornas troll- och feskogar. Vissa skogar är frodiga lundar med stora lövträd i vilkas dunkel man kan förlora sig. På öppna torrängar kan man undersöka växtarter som trivs i solen och hettan. I den vidsträckta vassen försvinner ljuden från staden och landskapet som öppnar sig från fågeltornet ger lugn och ro i sinnet.

Land som reser sig ur havet

Vid mitten av 1800-talet var Gammelstadsviken större än i dag. I Idviken sträckte sig vattnet nära Viks gård som redan då stod på sin nuvarande plats. Åkersvackan som nuförtiden finns mellan gården och havet låg då till stora delar under vatten. Ännu under vår tid når havet trots dränering upp till åkrarna under mycket högt vatten.

Vidsträckt hav av vass

Dagens vassbevuxna områden torde ha växt igen inom ett par hundra år. Den dominerande vegetationstypen i den öppna våtmarken är vassmadkärr, det vill säga vegetation som bildas av hög vass. Även om vassen ser likadan ut överallt delar forskarna den in i tio olika typer alltefter vattendjup, vassens höjd och antalet andra växter bland vassen.

De torraste platserna där det på många ställen har vuxit tät vass redan vid mitten av 1800-talet finns mellan Borgnäset och Fårholmen samt på Bäckvikens betesängar. Där kan man åtminstone vid lågvatten vandra bland vassen utan att bli våt om fötterna och i vassen trivs även andra växtarter. Områdena hör till den allra torraste vassen av typerna I och II. De mellersta delarna av Idviken där vassens täthet varierade vid mitten av 1800-talet är nuförtiden våt och åtminstone delvis sank vassmark av typerna IV och V. På Klobbens näs och i de mellersta delarna av Bastuviken har igenväxningen börjat först under de senaste drygt hundra åren och vassmarken är sank och slamhaltig typ VI. Andra vasstyper är till exempel ruggar av kaveldun som uppstår i hörn av gölar som håller på att växa igen.

På kartan över Viks Ladugård kan du se hur de norra delarna av Gammelstadsviken såg ut 1846. Kartan finns i flera delar och du kan röra dig mellan de olika delarna med siffermenyn högst upp till höger. Källa: Lantmäteristyrelsen, Maanmittaushallituksen uudistusarkisto, Helsingin kaupunki, B7 Helsinki: 33 / 13–18 Viikin latokartano / Viks ladugård; Tiluskartta ja selitys (1846).

Du kan också följa med hur vassen växer igen med hjälp av flygfoton i tjänsten kartta.hel.fi. Välj Alla kartor och data -> Flygbilder i menyn till vänster och kryssa för önskat år, till exempel den äldsta kartan från 1932 eller den nyaste. Kartorna uppdateras så gott som årligen.

Hotade ängar

En av de värdefullaste vegetationstyperna i våtmarken är de lågvuxna havsstrandängarna i betesområdet kring Gräsgrundet. Växtligheten på ängarna består av lågvuxna starr-, gräs- och tågarter som kan skiljas från varandra först efter noggranna studier. Hållande av djur på bete har ökat ängarnas areal, för kor som trampar på marken och äter vass och andra höga gräs öppnar livsrum även för mindre växtarter. Lågvuxna havsstrandängar är extremt hotade i Södra Finland. Det beror på igenväxning som orsakas av övergödning och minskat bete.

Inom våtmarksområdet finns det även högvuxna havsstrandängar på stränderna vid skogarna på Borgnäset, i Mölylä och på Fastholmen. Ängarna kan urskiljas i landskapet som ensidiga älggräsbestånd. På de bästa ängarna trivs många växter men ängarna kring Gammelstadsviken är inte av den bästa kvaliteten. Även högvuxna ängar är väldigt hotade i Södra Finland.

Backängen vid Bäcks torp ligger högt uppe på en klippa under en kraftledning, norr om Mölylä skog. I springorna på den öppna klippan växer många beaktansvärda växtarter, såsom den silvriga, mjuka kattfoten, den anilinröda backnejlikan och ormbunksväxten låsbräken som påträffas på oväntade platser. De har bevarats på torrängen eftersom andra, höga växter som ökat i antal på andra platser och markerar frodighet inte kan växa i det tunna jordlagret på klippan. Ängen vid Bäcks torp är en av de finaste ängarna i Helsingfors. Den är en frisk smågräsäng av en typ som är extremt hotad i hela landet.

Vanhaa_kuusimetsää_Kivinokka

Gammal stämningsfull granskog på Stenudden. Foto: Taina Tervo

Sällsynta naturskogar

Kring Gammelstadsviken växer ståtliga grandominerade skogar på Stenudden och i Mölylä. Dessa skogar kallas naturskogar enligt Natura-klassificeringen eftersom de påminner mycket om orörda skogar som utvecklats utan människans påverkan.

I naturskogar växer träd av olika arter och storlekar. Fröna får gro och utvecklas där de naturligt råkar slå sig ned. Därmed växer trädbeståndet inte jämnt. Gamla träd röjs inte. Vid Gammelstadsviken fälls endast farliga träd som sedan lämnas i närheten av sin växtplats där de får ruttna.

På grund av olika naturförhållanden blir naturskogar olika på olika platser. Även skogens natur varierar under de olika utvecklingsskedena. För närvarande finns det många gamla granar i Stenuddens och Mölyläs skogar. När dessa faller uppstår det ljusa luckor i skogen där skott av lövträd skjuter upp. Därmed kommer antalet lövträd att öka under de närmaste årtiondena.

Många tycker att stämningen i gamla granskogar är sagolik och det är just stämningen som lockar besökare till Stenudden. I mitten av Mölylä skog finns fortfarande områden utan stigar där många djur, såsom rådjur, söker skydd för stadens vimmel.

Kauniita keltakurjenmiekkoja Pornaistenniemessä. Kuva: Taina Tervo

Vackra svärdsliljor på Borgnäset. Foto: Taina Tervo

Översvämmande kärr

I området mellan Mölylä och Fastholmen samt på de låga ständerna vid Idviken har det uppstått skogskärr som svämmar över i synnerhet när vattenståndet är högt på våren och hösten. Död växtmassa ruttnar långsamt i en fuktig omgivning och det finns ett tunt torvskikt åtminstone på vissa ställen i skogskärren.

Många lövträd tål fuktiga förhållanden väl och karakteristiska träd för kärren kring Gammelstadsviken är klibbal och björk. Fuktiga förhållanden påskyndar trädets livscykel och det finns också många rötträd i översvämningsskogar.

Vattenståndet varierar i den ojämna skogsterrängen. Fuktiga gungflyn kan ligga under vatten hela sommaren. På sådana ställen blommar ståtliga svärdsliljor under försommaren. Tuvor som bildas vid trädens rotändar är bland de torraste ställena i skogen med sin mossväxtlighet. I kärrens fältskikt växer även många arter av gräs och starr.

Säynäslahden metsäluhtaa. Kuva: Taina Tervo

Skogskärr vid Idviken. Foto: Taina Tervo

Frodiga lundar

Vid havet kring Gammelstadsviken eller i närheten av granskogarna har flera små lundfläckar uppstått. Kännetecknande för en lund är att dess jordmån består av mylla. I den näringsrika myllan växer ofta krävande växter. Trädbeståndet består av ståtliga lövträd och häggbråten.

"Tervaleppäkatto" Pornaistenniemessä. Kuva: Taina Tervo

”Klibbalstaket” på Borgnäset. Foto: Taina Tervo Tervo

En i synnerhet med tanke på trädbeståndet fin lundskog finns på Borgnäset vid norra delen av Gammelstadsviken. Såsom på många andra ställen kring viken har träden fått växa länge orörda även på Borgnäset. Det växer talrika trädarter i området, och i synnerhet de stora lönnarna, asparna, sälgarna samt klibbalarna på stränderna bildar ett högt bladverkstak över besökaren.

I de skuggiga lundarna under träden växer bara få växter i fältskiktet, såsom rödbläran som är typisk för havsstrandslundar på kusten eller harsyrann som också trivs i mindre ljus. Innan träden slår ut på våren kommer det mycket ljus på marken som får vit- och blåsipporna att blomma. Längs spängerna kan man ännu sent på hösten när vassen slås hitta kabbelekor som i regel brukar blomma under försommaren.

Eftersom det finns mycket gammalt trädbestånd som ruttnar i skogarna vid Gammelstadsviken har man där också beträffat talrika tickor, tagg- och skinnsvampar. Dessa rötsvampar beskrivs närmare i ett separat kapitel.

Invalid Displayed Gallery