Fåglar

Sitruunavästäräkki Vanhankaupunginlahden ruovikossa

Både gulärlan och citronärlan är återkommande gäster vid Gammelstadsviken. Cirtronärlan (på bilden) till och med häckade i området sommaren 2016. Foto: Taina Tervo

Fågelbeståndet vid Gammelstadsviken

Gammelstadsviken är en av de bäst kända och bästa fågelvåtmarkerna i Finland. Den är ett utmärkt utflyktsmål under alla årstider. Totalt 300 olika fågelarter har påträffats i området. De senaste nya arterna är brunsångare (2014) och sillgrissla (2012).

Häckfåglarna har under 2000-talet omfattat 125 arter varav ett tjugotal häckar i området då och då. Några av de senaste nya arterna som börjat häcka i området är sångsvan (2014), kanadagås (2014), grågås (2015) och vitryggig hackspett (2011–2012). Även tranan har haft ett revir i området under många år. Cirka 2 500 fågelpar häckar inom våtmarksområdet och på åkrarna varje år.

Gammelstadsviken är en unik fågeloas mitt i Helsingfors. Den hör till nätverket av vilo- och häckområden för vattenfåglar i det västra palearktiska området under flyttningen som sträcker sig från de arktiska områdena i Sibirien ända till de vidsträckta våtmarkerna i Afrika. På våren och hösten vilar tiotusentals vattenfåglar i Gammelstadsviken.

”Fågelparadiset mitt i huvudstaden” har tjänat som ”grundskola” för otaliga nybörjare inom fågelskådning i tiotals år. På grund av sitt läge är det det viktigaste utflyktsmålet för fågelskådning i Helsingfors. Det är viktigt även för alla de veckoslutsvandrare som inte bär med sig kilovis med optik.

Öppet vatten

Valkkarit_lahtee_1

Hösten 2015 kunde man se flockar av vitkindade gäss med tusentals individer vid Gammelstadsviken och på åkrarna i Vik. Foto: Taina Tervo

Vattenfåglar är imponerande

Det är lätt att observera livet i fågelviken från fågeltornen.  Vattenfåglarna är stora, färggranna och ståtliga. Många arter har uppseendeväckande parningslekar, skäggdoppingens dans och kniphanens nackrörelser och knarrande läte är vanliga syner på våren. Skäggdoppingar ser man oftast utanför Stenudden. Ett par sångsvanar har under de senaste åren härskat över vattenområdet vid Hakalaudden och Fårholmen med stort larm. Gråhägrarnas häckkoloni är en ny sevärdhet vid Gammelstadsviken. Tiotals hägrar häckar på en liten ö mitt i skyddsområdet.

Under vårflyttningen är fågelbeståndet särskilt representativt – utöver de lokala häckfåglarna vilar även talrika vattenfåglar och vadarfåglar i området på sin väg norrut. En av de elegantaste bland fåglarna på genomfartsresa är salskrake som är besläktad med skrakar.  Salskrakehanen är nästan bländvit med elegant svarta mönster. Även den majestätiska norra stjärtanden hör till arterna som vilar i området på våren. De bästa möjligheterna att skåda vattenfåglar på flyttningsresa är från fågeltornen på Hakalaudden och Fårholmen eller från Mölylä klippor. Vill man se några de mera sällsynta häckfåglarna är möjligheterna bästa för årtan och skedanden, likaså snatteranden i april.

Under senare hälften av maj är det möjligt att vid Gammelstadsviken beskåda flyttningen av arktiska gäss som häckar i Sibirien. Om vindarna är gynnsamma och blåser mellan öst och söder kan man en morgon se tiotusentals vitkindade gäss flyga lågt mot nordöst. Nuförtiden kan man se vitkindade gäss även under sensommaren när ungarna till de fåglar som häckar på öarna utanför Helsingfors och Esbo har lärt sig flyga. Då betar tusentals vitkindade gäss på åkrarna i Vik.

Gråhägern häckar i slott av ris

Gråhägern är i dag Gammelstadsvikens imponerande karaktärsfågel. För första gången häckade två par gråhägrar på den lilla ön Klobben 2006. Kolonin blev större år för år och efter tio häckningsår fanns det ett fyrtiotal risbon högst uppe i klibbalarna på ön. Hägrarna kommer till sina bon redan i slutet av mars. De första som kommer är hanar som erövrar de bästa bona och sedan lockar honor till sina bon med sin imponerande dans.

En bra plats att skåda på gråhägrarnas bon med kikare är klipporna i Mölylä i morgonsolen. I kvällssolen syns bona bra från fågeltornet på Fårholmen. Kolonin kan ses bäst innan träden slår ut. Ruvningen börjar tidigt i april. I boet finns mellan två och fem ungar som lämnar boet efter midsommaren. Därefter klarar de sig på egen hand. Hägerfamiljen splittras och familjemedlemmarna flyger runt lite här och var. Gråhägern fiskar på låga stränder. Den står stilla och spetsar en oaktsam fisk med ett snabbt näbbslag. Utöver fiskar äter gråhägern grodor, smågnagare och vid tillfälle även andungar. Under milda isfria vintrar övervintrar några gråhägrar i Helsingfors men majoriteten flyttar till Centraleuropa.

Sångsvan, knölsvan och andra stora fåglar

Finlands nationalfågel häckade vid Gammelstadsviken för första gången 2014. Dessförinnan hade ett ungt svanpar vistats i sitt revir i några år. Under de två första åren misslyckades häckningen och ungarna blev förmodligen fångade av rovdjur bara några dagar efter kläckningen. Kännetecknande för sångsvanen är att den fördriver såväl andra sångsvanar som knölsvanar från närheten av sitt bo. Revirtvister leder i bland till häftiga strider där knölsvanen förlorar. Knölsvanar har även avlidit i strider.

Knölsvanen började häcka vid Gammelstadsviken 1996. Omkring fem par knölsvanar häckar i området. Bättre vattenkvalitet har gynnat svanar som äter vattenväxter med gälblad.

Grågåsen häckade vid Gammelstadsviken för första gången 2015. Då häckade två par gäss vid viken. Dessförinnan har grågåsen alltid varit en blyg och sällsynt fågel som endast har häckat i den yttre skärgården. På samma sätt som sångsvanen har även grågåsen en gång i tiden jagats så mycket att den var nära att utrotas.

Under de senaste åren har även ett par tranor vistats i Gammelstadsviken om somrarna. Tranan torde häcka i området inom de närmaste åren.

I dag kan man se havsörnar i området under alla årstider. På vintern äter de fiskar som fiskarna lämnat på isen och på sommaren jagar de bland annat vitkindade gäss.

Knipa och storskrake

Knipan som dyker efter bottendjur har dragit nytta av bättre vattenkvalitet. Den bosatte sig som holkfågel vid denna havsvik på 1990-talet. I dag hör knipan till de vanligaste vattenfåglarna i området med några tiotals par. Karakteristiskt för knipan är att den utöver i det egna boet också lägger ägg i grannens holk. Denna gökliknande vana kallas intraspecifik parasitism. I bland kan det finnas upp till 25 ägg i ett och samma bo. Ett dylikt bo med för många ägg blir lätt övergivet.

Även storskraken häckar i de stora holkarna. Bara några av dessa fiskätare häckar i området men storskraken är en synlig fågel under flyttningstider. I april under tiden för norsens lek kan flockar med upp till flera hundra individer fiska vid Gammelstadsviken.

Nokikana on tuttu näky Vanhankaupunginlahdella. Kuva: Eero Haapanen

Sothönan är en vanlig syn vid Gammelstadsviken. Foto: Eero Haapanen

 Skäggdopping och sothöna

Skäggdoppingen och sothönan bygger sina flytande bon intill öppet vatten, i vassen, mitt bland överårig fallen vass. Bona förstörs ofta av vågor och höjning av havsvattnet men fåglarna bygger ihärdigt nya bon. Ny, växande vass skyddar bona bättre på sommaren.

Skäggdoppingen är fiskätare som har dragit nytta av rikliga karpfiskbestånd. Sothönan dyker efter bottendjur och växtdelar.  Den har dragit nytta av att vattnet har blivit klarare.

Strandäng

Vadarfåglar på strandängar

Tofsvipa, beckasin och rödbena hör till strandängarnas häckfåglar. Av tättingarna i det öppna landskapet har i synnerhet gulärlan, lärkan och ängspiplärkan dragit nytta av ängarna. Den oerhört sällsynta gulärtan har häckat på de skötta ängarna på Fårholmen varje år sedan 1999. Betande djur har även förbättrat möjligheterna för flyttfåglar att hitta föda i området.

För ängsfåglar innebär öppna vyer åt alla håll säkerhet. Några av de rikligaste arterna som vilar en stund på den slammiga stranden på strandängen under flyttningsresan är brushane, grönbena, gluttsnäppa och svartsnäppa. Arter som mera sällan påträffas i området är snäppor och myrspov.

Vattenytan och vädret har en stor inverkan på förekomsten av vadarfåglar. Under lågt havsvattenstånd blottas vidsträckta strandslam där vadarfåglarna hittar föda. Kraftiga motvindar och regn tvingar fåglarna att vila. Då kan man se hundratals vadarfåglar i strandslammet.

Gulärla och – den gulaste av alla – citronärla

Gulärlan häckar på fuktiga ängar i Vik där boskap ser till att växtligheten hålls tillräckligt kort. I maj sjunger hanen på gärdsgårdsstolpar så att den gula buken skimrar.

Citronärlan trivs på samma platser. Den är ännu gulare. En gammal hane har ett ljusgult huvud medan gulärlans huvud är mörkt. Citronärlan kan ses från fågeltornen på Fårholmen eller vid Bäckviken. Den är en nykomling från öster och Vik är den enda platsen i Finland där arten har häckat regelbundet.

Grönbenan är riklig

Grönbenan är ”en helt vanlig” brun vadarfågel som de flesta inte ens vet att den finns. Grönbenan häckar på öppna myrar i hela landet men vanlig är den endast i Lappland.

Vid Gammelstadsviken kan man se flockar av grönbenor på flyttningsresa i maj och juli–september. På våren påträffas arten säkrast vid mitten av maj då det är vanligt att höra locklätet ”jiff-jiff…”. Då kan man även höra ”liro-liro-liro” på himlen. Som bäst har man räknat över ett tusen grönbenor vid viken. Arten är också den näst vanligaste vadarfågeln efter brushanen vid viken under flyttningstider.

På hösten beror förekomsten av grönbenan och andra vadarfåglar i hög grad på havsvattenståndet. Om det bara finns få lämpliga strandslam blottade flyger fåglarna vidare utan att stanna. I början av september är grönbenan redan sällsynt och före slutet av månaden flyger även de sista individerna till Afrika.

Tofsvipan är en av de karakteristiska fåglarna i Vik

Till sina färger, sitt läte och sina rörelser hör tofsvipan till de mest uppseendeväckande bland våra åkerfåglar. Fågeln är svartvit men på nära håll kan man urskilja en vackert mörkgrön nyans i det svarta. Tofsvipans vingar har en underligt rund spets och under parningsleken på våren vinglar den runt i akrobatiska rörelser och gör volter i luften. Samtidigt kan man höra dess klagande, jamande läte.

Tofsvipan häckar på åkrar eller ängar och dess bo är en enkel fördjupning i marken. Den lägger fyra ägg såsom alla andra vadarfåglar. Ungarna lämnar boet snart efter kläckningen och söker själva sin föda tillsammans med honan. Tofsvipor häckar ofta i grupp med flera par nära varandra.

Tofsvipor, såsom många andra åkerfåglar, kommer till Gammelstadsviken tidigt på våren. Tofsviporna kommer tidigt i mars, i bland anländer de första redan i februari. De beger sig också tidigt ut på flyttningsresan. Hanarna flyttar i juni medan honorna stannar kvar och tar hand om ungarna. Hos många vadarfåglar är det tvärtom så att det är hanen som stannar kvar med ungarna. En dylik fågel är spoven som en gång i tiden brukade häcka på åkrarna i Vik.

Tofsvipan i Vik förr i världen

Denna ”smidiga, snabba, rastlösa och kloka fågel” – fågelkonstnären Magnus von Wrights beskrivning – häckade i Helsingforsregionen för hundra år sedan endast på ängarna vid Viks gård.

Då höll tofsvipan på att breda ut sig i Finland. Dess underliga sätt att flyga och dess konstiga läte väckte mycket uppmärksamhet. Högholmens djurparks dåvarande direktör Palmgren beundrade tofsvipor på Viks gårds strandängar 1913.

Tofsvipor hör till naturvännens mest älskade flyttfåglar. Tyvärr är arten mycket sällsynt i vårt land. Något annat är inte ens möjligt, för ända sedan sin tidiga ankomst är tofsvipan under hela sin vistelse utsatt för rovfåglar, rovdjur och i synnerhet busande pojkslynglar som är ute efter rariteter. En liten koloni har dock funnits kvar här i vår granne i Gammelstadsvikens ro från årtionde till årtionde. Tofsvipor förskönar vår huvudstad, de är en prydnad som vi ska förstå och uppskatta.

Invalid Displayed Gallery